Söndagens predikan

Precis som förra gången har vi fått lov att lägga ut predikan från söndagens högmässa. Här är den i den svenska översättning som studentprästen Eva Månsson Carleheden läste. Det engelska originalet kommer i nästa inlägg!

***

(Predikotext: Lukasevangeliet 1:26–38)

Vi sätter oss ner och tanker igenom det. Vi sätter oss ner och ser vad som är möjligt. Vi går igenom riskerna och kontrollerar vad som ryms inom vår kapacitet, och sedan fattar vi ett beslut. Känns det igen? Är det den berömda svenska förnuftigheten? Det är också något mycket brittiskt!

Den evangelieläsning som vi just har hört utmanar den inställningen. Texten finns med för att berätta oss om Jesu ursprung, men den presenterar också Maria som en bild av den troende som lyssnar. På det viset är hon en förebild för oss alla, för lyssnandet är hjärtat i alla relationer. Om vi inte lyssnar till varandra kommer inget att växa eller utvecklas.

Bibeln berättar nästan inget för oss om Maria – hon är en ung flicka som är trolovad och ska gifta sig. Hon beskrivs inte som någon som letar efter meningen med livet, vi får inte höra om några förberedelser som hon har gått igenom. Det berättas inte för oss att hon är stark eller from i sin tro.

Ändå blir Maria en viktig person i en händelse som förändrar hela mänsklighetens historia. Guds budbärare, Gabriel, kommer till henne. Han kallar henne ”full av nåd”, hon får ta emot Guds kärlek som en gåva, gratis. Gabriel försäkrar henne om att Herren är med henne.

Men Maria står framför en avgrund. Hon ser inte vad som ligger framför henne.

Det är emellertid en avgrund där allt är en gåva. Det är där lyssnandet börjar. Det är där som vi börjar ta den risk som det innebär att älska.

Hennes första reaktion är inte överflödande glädje utan förvirring. Men det får inte Gabriel att rata henne. Han går in i hennes rädsla och ger henne ny tillförsikt: Gud vill henne väl. Gabriel berättar att barnet som hon kommer att föda ska heta Jesus, den Högstes Son, och att hans rike inte ska ha någon ände.

Men Maria ifrågasätter det han säger. Hur ska det kunna bli så? Hon är vaken. Det finns inget passivt i henne. Hon måste reagera på det som hon blir ombedd att göra, och därför kan hon uttrycka sin misstro. Hon reagerar, hon engagerar sig i det som händer. Hennes frågor leder till att mer uppenbaras, de blir den punkt där hon kan möta den hon har framför sig.

Gabriel fortsätter med att förklara att barnet kommer att komma från Gud, som alla gåvor. ”För inget är omöjligt för Gud.” De sex orden. Låt oss lyssna till dem. Låt oss minnas dem. De fyller oss med förväntan, och samtidigt oroar de oss. De fyller oss med förväntan, för något djupt inom oss letar efter kärlekens risk, vill leva trons äventyr. Gör oss oroliga, för vi är ofta nöjda med det vi har. Det är lättare att hålla fast vid det som vi är vana vid. Men det som fyller oss med förväntan är det som ligger djupast i oss.

För att kunna börja lyssna till vad som är Guds plan för våra liv, och för livet i våra församlingar och kristna gemenskaper, måste vi gå bortom våra föreställningar om vad vi klarar och inte klarar och ställa oss på den nivå där det handlar om vad som är möjligt för Gud.

Vi måste hela tiden låta vårt sätt att se på livet förvandlas om vi ska kunna föda den gåva som Gud har lagt inom oss. Vårt liv som kristna handlar om att leva längst ut på grenen, på tröskeln. Precis som Maria står vi vid en avgrund. Är vi redo att kasta oss ut och låta oss bli burna av nåden?

Och Maria svarar enkelt: “Jag är herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Gud har inte tvingat henne till någonting. Ändå kan Gud inte göra något alls utan Marias tillit. Eftersom hon förstår att allt är en gåva kan hon själv ge sin tillit. Låt oss be de orden tillsammans med Maria.

Och Gabriel lämnar henne. Det ögonblick när Maria gav sin tillit kommer att bära henne genom allt annat som hon kommer att uppleva. Allt hänger på tillitens tråd. Tilliten fortsätter att vara ömtålig. Det handlar inte om att vara stark, utan om att ta emot Guds gåva och leva av den.

När vi tar den risk som det innebär att lita på Guds gåva, som kommer till oss gratis, då tar vi emot Kristus, och som Maria ger vi honom till världen.

“Herre, må det ske med mig som du har sagt, för ingenting är omöjligt för dig.”