Resa till rättvisa

Matilda och Karl Nilsson tycker att både kyrkan och hbt-världen har egna sub-kulturer.

Vilket pronomen vill du tilltalas med? Känner du dig bekväm med han, hon eller hen? Frågan inleder den första träffen i nätverket för religion och hbt-frågor i Lund den 19 oktober.

Nätverksträffarna arrangeras i samarbete mellan projektet Religion hjärta hbt och Svenska kyrkan i Lunds studentprojekt Det trodde du inte. Utanför Västerkyrkan piskar regnet mot asfalten och höstlöven glöder mot en stålgrå himmel. Ett femtontal studenter har sett den rosa välkomstaffischen på dörren. Inne i kyrkan bjuds de på röd tomatsoppa, kärlekens färg. Men hbt-frågor handlar lika mycket om kärlek och rätten att få älska vem du vill, som om identitet. Att fråga någon hur de vill tilltalas är ett uttryck för respekt. Det är inte säkert att det kön du fötts i, är det kön du känner att du tillhör.
– Jag tror att det finns en plan för varje människa. Kanske behöver jag korrigera mitt kön för att bli lycklig. Då tillhör det planen. Att komma ut som troende i ett klassiskt hbt-sammanhang är lika svårt som att komma ut som hbt i vissa kyrkor. Det finns en inbyggd schism, men jag tror på fullt allvar att det går att kombinera, säger Göran Christersson, en av projektledarna i Religion hjärta hbt.

Nätverksträffen startar med att Västerkyrkans pastor Torbjörn Ram berättar om församlingens resa till sitt första samkönade äktenskap. Västerkyrkan tillhör Svenska missionsförbundet och Torbjörn Ram ger en sammanfattning av missionsförbundets historia, som bakgrund till dagens beslut.
– Allting startade egentligen i Tyskland på 1800-talet. Här växte en rörelse som kallades pietismen fram inom den lutherska kyrkan. Fokus flyttades från kollektivet till den enskilda människan. Hennes inre religiösa liv blev viktigt och hon skulle själv ta ansvar för sin tro. Pietismen spred sig över Europa. I Sverige skapade folkskolan och den ökade läskunnigheten ett informationsbehov hos människor. De ville själva tolka Bibeln.

Tar man sig själv och sin tro på allvar, tar man också ansvar för livet man lever. Då skapas det lätt en mall för det enda rätta sättet att leva. I frikyrkan, liksom i samhället i övrigt under 18-1900-talen, blev mallen vit man, vit kvinna och barn.
– Den som inte passade in, har åkt ut så att det stänkte om det. Det är viktigt att känna till sin historia, för att se hur den påverkar våra värderingar idag. Då är det också lättare att förändra. I Missionskyrkan är varje församling självbestämmande och varje medlem har en röst. Vi bestämde enhälligt att viga samkönande par. Men på nationell nivå förekom uppslitande diskussioner, berättar Torbjörn Ram.

Matilda Nilsson och Karl Nilsson är båda studenter och tillhör Missionkyrkan. Matilda läser teologi vid Lunds universitet och Karl pluggar på lantbruksuniversitetet i Alnarp.
– Jag tyckte det lät spännande med ett forum för hbt och tro. Är du inte själv hbt är det svårt att komma in i ett sådant sammanhang. Både kyrkan och hbt har sina sub-kulturer. I kyrkan tolkar man ibland det som är otryggt som ”världen”. ”Världen” fyller man med det som man inte känner till, säger Matilda Nilsson.
Karl Nilsson håller med:
– Ibland ägnar sig kyrkan hellre sig åt social kontroll än social rättvisa.

Fakta vigsel i Svenska kyrkan
I oktober 2009 fattade Svenska kyrkans kyrkomöte beslut om kyrklig vigsel för par av samma kön. Från och med 1 november samma år genomfördes detta. Läs mer på Svenska kyrkans webbplats.