Arkeologer avslöjar Liberiets hemligheter
Rickard Bonnevier, församlingsstrateg i Domkyrkoförsamlingen, Martin Hansson, kursansvarig lärare, studentprästen Agneta Stenermark Nyberg, Karin Hedner, som är läkare och frivillig i Domkyroförsamlingen och Anna Alebo, pilgrimspräst, lyssnar till arkeologen Justin Kimball.
Ska du ta trappan upp på andra våningen i Liberiet måste du först gå ut. På 1400-talet kunde man nämligen inte bygga invändiga passager.
Just nu undersöker en grupp studenter Liberiet, det medeltida tegelhuset bredvid Domkyrkan. Studenterna läser en masterklass i fältarkeologi och deras lärare Martin Hansson gav dem en spännande uppgift: ta reda på så mycket ni kan om Liberiet genom uppmätningar, undersökningar och letande i arkiv.
Det är ett internationellt gäng som gör uppmätningarna. Emma Hartikka är från Finland, Freja Roe från USA, Clea Moulin från Frankrike, Justin Kimball från Kanada, Oscar Jacobsson och Peter Fänge från Sverige. Arkeologerna avslutar sin undersökning på fredag, men redan nu kan de ge en ganska klar bild av Liberiets historia. Genom att studera detaljer och jämföra dem med fack-kunskaper kan de komma innanför skinnet även på ett tegelhus.
– Liberiet är troligtvis byggt på 1400-talet. Huset har renoverats vid två tillfällen, 1843 under arkitekten CG Brunius ledning och 1979 av Ove Hidemark. Brunius ledde också renoveringen av Domkyrkan vid mitten av 1800-talet och han ville att medeltida hus skulle se så medeltida ut som möjligt. Medeltiden enligt 1800-talet, säger Justin Kimball.
Anna Alebo får svar på sina frågor av arkeologerna Oscar Jacobsson, Peter Fänge och Justin Kimball.
Liberiet har haft många olika användningsområden genom århundraden. Det har varit föreläsningssal för universitetet, bibliotek samt härbärgerat en värmecentral för Domkyrkan. Centralen försvann när Domkyrkan fick fjärrvärme 1966. Ett tag diskuterade man om Liberiet skulle bli café, men kom fram till att lokalen inte passade för det.
Idag används Liberiet av Domkyrkoförsamlingen. På bottenvåningen finns Pilgrimsplats Liberiet där du kan få information om pilgrimsvandringar, ta en enkel kopp kaffe, vila fötterna och samtala. På övervåningen finns en stor sal där det pågår tyst meditation, ignatiansk meditation, Tai Chi och heliga danser. Liberiets övre sal får sitt ljus genom de stora vackra glasfönstren. Men de har inte funnits så länge, berättar Peter Fänge.
– De höga fönstren med glasmålningar tillkom också på 1800-talet under Brunius tid. Tidigare hade huset mindre rektangulära fönster. Det kan vi se på de teckningar som gjordes inför Brunius renovering. Tidigare fanns här även en stor strävpelare som hängde ihop med Domkyrkan för att stötta. Strävpelaren togs bort av Brunius.
Peter Fänge, Justin Kimball, Clea Muolin, Freja Roe och Emma Hartikka har undersökt varje vrå av Liberiet.
Något som kan berätta mycket om huset är teglet. Tittar man noga ser man att tegelstenarna i Liberiets väggar är av olika form och färg.
– Tegelstenarna i den övre och nedre delen av väggen har helt olika färger. En teori är att stenarna är brända under olika tider på året, när det är kallare fick de en annan färg. Huset är alltså byggt över två säsonger, säger Justin Kimball.
På andra sidan huset, vid Kungsgatan, visar Freja Roe hur vanliga stenar är insatta i väggen. Kanske saknade man tegelstenar just när huset behövde lagas. Hon pekar också på de stora grundstenarna, som kanske var en del av den mur som under medeltiden sträckte sig runt Katedralområdet och Lundagård.
– Nu när jag har studerat tegelväggar så noga kan jag inte låta bli att titta på väggarna på alla hus jag gör förbi. Jag ser världen genom nya ögon, säger hon och skrattar.
Freja Roe visar sättningar och skillnader i tegelväggen som ingen tänkt på på förut.
Vill du veta mer om arkeologerna undersökning och läsa deras rapport? Kontakta gärna ansvarig lärare Martin Hansson, martin.hansson@ark.lu.se!