Mod att låta andra växa

Ovanför Håkan E Wilhelmssons skrivbord hänger en bild på en figur med hår som en sommaräng.

Den glada figuren vilar avslappat huvudet i ena handen. Blommorna spretar hit och dit. Bilden har följt med Håkan E Wilhelmsson mellan olika tjänster och arbetsrum. Nu ska den snart lämna sin plats mellan fönstren med utsikt över Domkyrkan. Håkan E Wilhelmsson slutar som domprost i Lund vid 65 års ålder och efter snart tolv år.
– Jag har sprungit min stafettrunda i katedralens långa liv. De som är kvar ställer sina talanger i kyrkans tjänst. Jag vet vad jag är bra på, men också att allt jag gör är underordnat katedralens storhet, säger Håkan E Wilhelmsson.

Kanske har den växande sommarängen funnits med som en symbolisk vision i Håkan E Wilhelmssons arbetsliv. Under hans tid som domprost har det skapats  en kreativ miljö runt Domkyrkan, där mycket har kunnat prövas. Samarbetet med andra europeiska katedraler har fördjupats. Pilgrimsarbetet i stiftet har utvecklats. Centrum finns nu precis bredvid Domkyrkan, i det medeltida huset Liberiet. Domkyrkoforum har efter många år som idé och vision blivit verklighet.
– Jag har en vilja att saker ska utvecklas kombinerad med en stor nyfikenhet, säger Håkan E Wilhelmsson.

Ett centrum i Håkans liv är gudstjänsten. En gudstjänst är något av det skönaste som finns menar han. Skönheten är ett begrepp som är djupare än vacker. Den är sebar, kännbar och hörbar. Skönhet är ett Gudsepitet.
– Högmässan är ett allkonstverk. Det handlar om hur rummet ser ut, hur människor går och rör sig och hur kören sjunger. Vi kan använda alla våra sinnen. I managementlitteraturen finns ett begrepp som kallas ”in search of excellence”. Det betyder inte att vi ska springa efter det perfekta, men kan det bli lite bättre, varför inte göra det lite bättre?

I sin längtan efter att ständigt utveckla och tänka nytt har Håkan E Wilhelmsson inte varit rädd att sticka ut hakan. En medarbetare skriver på facebook: ”Han är en chef som ger frihet under ansvar och som får sina medarbetare att växa och utvecklas. Han har en genuin personlig fromhet som lyser igenom i allt han gör. Som medarbetare vet man också att han är att lita på 100% när det stormar.” Det krävs mod att ta strid och man blir inte älskad av alla. Däremot blir man inte glömd av dem som man har stöttat. ”Du ska tro att du är något” är ett av Håkans mantran.
– Jag tror jag har en grundtrygghet. Är man djupt förankrad behöver man inte vara rädd för något. Jag får väl tacka mina föräldrar. Och min tro, säger Håkan och ler.

Håkan E Wilhelmsson startade sin prästerliga bana som mycket ung och prästvigdes 1971. Då hade han varit tvungen att vänta ett år på att vigas eftersom han man måste ha fyllt 23. Beslutet att bli präst var självklart för Håkan som växte upp i Kyrkliga gymnasistförbundet (KGF) och Kyrkans ungdom. Hans första prästtjänst var mycket kort. Håkan fick hoppa in under julhelgen mellan två kyrkoherdar. Den nye prästen installerades i en uttömd prästgård i Småland med en turistsäng, en sked, en gaffel och en tallrik, allt en ung man kunde tänkas behöva. Direkt efter denna korta sejour åkte Håkan upp till Stockholm där han blev förbundssekreterare i Riksförbundet Kyrkans Ungdom. Parallellt sysslade han med annat han tyckte var intressant och viktigt, evangelisationsfrågor, produktion av bönböcker och fritidskyrkan. Det är klart att man skulle kunna fira gudstjänst på en camping.

1979 slutade Håkan på Kyrkans Ungdom och var pappaledig. Den unge Håkan hade blivit vuxen och samtidigt nyfiken på att lära sig mer utanför teologins sfär. När hans fru studerade historia för att komplettera sin lärarutbildning började Håkan också läsa. Sedan blev det pedagogik och företagsekonomi. Efter att ha provat att vara lärare på läroverket i Sigtuna 1979-80 återvände Håkan till prästyrket och arbetade i Sigtuna i ett år.
– Jag är präst i hela mitt hjärta och har aldrig tröttnat på det. Däremot tror jag det är bra att vidga sitt kunskapsfält och tänka nytt.

Håkan har inte sökt så många jobb, men har vid flera tillfällen blivit tillfrågad. Nu avlöste uppdragen varandra. Vissa varade i flera år, andra var kortare och utfördes parallellt av den ständigt vetgirige Håkan. Under 1980- och 90-talen var han bland annat pedagogisk konsulent i Svenska kyrkans utbildningsnämnd i Sigtuna, direktor för Svenska kyrkans Utbildningscentrum och för S:ta Katarinastiftelsen och projektledare för Svenska kyrkans centralstyrelse i Uppsala. 1993 var han tillbaka som församlingspräst i Märsta. Samma år var också engagerad i Svenska kyrkans jubelår. Jubelåret innefattade bland annat utgivningen av Stora och Lilla boken om kristen tro, utbildningsresor med landets kontraktsprostar till olika platser i världen samt en stor avslutande fest i Uppsala med Desmond Tutu och 12 000 deltagare.

1995 var Håkan redaktör för skriftserien Mitt i församlingen. 1998 inleddes en ny inriktning i hans yrkesliv. Han blev ”församlingsdoktor” och fick rycka in som kyrkoherde i församlingar med stora problem.
– Biskopen i Stockholms stift, Caroline Krook, ringde och frågade mig om jag kunde hjälpa till en församling som började svaja. Jag hoppade in som chef, lyssnade, flyttade om och byggde hus. Att ha ett gemensamt projekt som samlar, kan hjälpa vid personalproblem. Annars gäller det som vid allt ledarskap att vara tydlig, men också att lita på att medarbetare kan allt om sitt sakområde. Jag har helikopterperspektivet.

Sedan blev han projektledare i Svenska bibelsällskapet och var med och lanserade Bibel 2000.

2002 tillträdde han sin tjänst som domprost i Lunds domkyrkoförsamling.
– Katedraler har en speciell dragning på mig. Det är ett enastående gudstjänstrum. En katedral kan samtidigt markera det traditionellt kyrkliga och det totalt öppna. Här finns plats för olika traditioner och vi kan erbjuda inspiration och fördjupning. Jag talade tidigare om skönhet som ett epitet för Gud. I en katedral finns möjlighet att utforska denna skönhet också genom utställningar med samtidskonst. Du kan experimentera. Vem vet vilka vägar Gud tar till en människa hjärta. Mitt uppdrag har varit att göra några av dem synliga.

Även om Håkan fyller 65 går han inte i pension än. Under 2014 och 2015 kommer han att tillsammans med Domkyrkorådet arbeta med ett projekt, Lunds domkyrka 2023. Då fyller kryptan 900 år. Projektet kommer att involvera forskning, gudstjänster, musik och konst…