Om detta må ni berätta

När jag gick i högstadiet i mitten av nittiotalet tog en av mina klasskamrater med sig sin morfar som hade överlevt förintelsen. Jag glömmer aldrig det mötet, att få träffa någon som har upplevt den totala förnedringen och skräcken som dessa läger innebar och nu stod framför oss som ett vittne över att livet ändå kan vinna över döden.

I samma veva gav Forum för levande historia ut boken ”Om detta må ni berätta”, en bok som handlade om judeförföljelsen under andra världskriget och som distribuerades till landets skolungdomar. Även detta har etsat sig fast i mitt medvetande.

Nu finns det inte så många kvar av de överlevande judarna, romerna, homosexuella och oliktänkande som lyckades fly dödens fasor. Nu är det upp till personer som dig och mig, som har fått lov att träffa de som kunde berätta, nu är det vi som må berätta.

Jag trodde det skulle dröja längre, att jag skulle hinna bli mycket äldre innan detta ansvar föll på mina axlar. Men idag har det skrivits med stora blodiga bokstäver över hela min tillvaro. Europas befolkning har röstat fram främlingsfientliga partier i mer eller mindre förskräckande utsträckning. Nationella fronten i Frankrike fick 25%, Gyllene gryning blev Greklands tredje största parti och Sverigedemokraterna fick nästan 10% av våra svenska röster i EU-valet.  De bruna byxorna marscherar återigen i bredd över Europa.

Så nu må du och jag berätta;
Hatets och främlingsfientlighetens väg leder bara åt ett håll och det är mörker och död. När vi delar upp människor i Vi och Dom är vi farligt nära att återupprepa historien. Vi får inte bli historielösa utan varje dag lära oss av det som varit för att kunna blicka framåt.

Så till alla människor som vi kallar Dom, låt oss bli Vi med varandra. Låt oss äta, be och prata med varandra så att gränserna kan suddas ut. Låt oss finna varandra i kampen för ett Europa där människor är välkomna oavsett hudfärg, religion eller sexuell läggning.

Inshallah!
Lisa Vinsander, studentpräst i Lund