En troende ateist i regeringen?

domkyrkan_flygplan

Vad skiljer någon med religiös tro från en ateist? Ja, mycket förenklat kan man väl säga att de flesta religiösa människor tror att det finns en Gud, medan en ateist istället tror att det inte finns någon Gud.

Utifrån detta skulle man alltså med fog kunna säga att ateismen, liksom religiös tro, är en livsåskådning som bygger på en form av tro – i detta fall tron att det inte finns någon Gud. Men vänta nu, skulle de flesta ateister invända, jag är väl inte troende?

Jo, det är man faktiskt eftersom ateismen som livsåskådning som, liksom de flesta religioner, bygger på ett försanthållande som inte går att bevisa empiriskt. Lika lite som jag som troende kan bevisa att Gud finns (det är därför det kallas tro!), kan en ateist empiriskt bevisa att Gud inte finns. Men, invänder någon, är det inte så att ateismen har vetenskapligt stöd?

ljus1

Nej, så är det faktiskt inte. Även om ateister älskar att hävda att deras uppfattning bygger på vetenskap, så är det rent konkret så att det faktiskt inte går att bevisa varken förekomsten av en Gud eller frånvaron av en Gud empiriskt . Det är också just här som det ofta blir problematiskt, eftersom ateister ofta trots detta fortsätter att hävda att de står för sunt förnuft och därför på inget vis kan jämföras med troende människor. Man ser alltså ofta sig själva, inte som troende, utan som vetande, och detta trots att man på inget sätt kan underbygga sin ståndpunkt varken vetenskapligt eller logiskt. I detta liknar man i mångt och mycket dem som ateister i allmänhet har mycket svårt med – religiöst troende med en fanatisk övertygelse.

flicka_hav_ljusare

Vad det i grund och botten handlar om är att man anser sig ensamt äga sanningen och att man därför inte behöver bevisa sin ståndpunkt. Alltså för att sammanfatta – religiös tro och ateismen bygger båda på försanthållanden som inte går att bevisa – därför handlar det i båda fallen om tro. Liksom det finns religiösa fanatiker finns det även ateister som är fanatiker, i den meningen att de menar sig äga den absoluta sanningen utan att på något sätt kunna underbygga detta påstående.

Varför pratar jag nu om detta? Jo, allt sedan den nya regeringen presenterades har utnämningen av Alice Bah Kunke till kulturminister ifrågasatts. Kritiken har ofta kunnat härledas till det faktum att Alice Bah Kunke är djupt troende kristen – något som även uppmärksammats i media. I grund och botten tycks kritiken fokusera på en enda fråga; kan man verkligen ha någon i regeringen som tror på Gud? Samtidigt har Morgon Johansson utsetts till justitieminister – det är en av de riktigt tunga posterna i regeringen med makt att påverka lagstiftningen i landet.

Morgon Johansson har suttit i riksförbundet Humanisternas styrelse och har aldrig stuckit under stol med att han har en ateistisk livsfilosofi. Tilläggas kan att det idag finns få religiösa rörelser som missionerar så hängivet som just Humanisterna. Varför är då Alice Bah Kunkes utnämning till minister ett problem, medan Morgan Johansson utnämning inte är det? I Sverige idag råder närmast total enighet om att staten bör vara sekulär. Det innebär att staten skall värna religionsfriheten och att ingen enskild livsåskådning skall ha särskilt inflytande.

Ur det här perspektivet borde det inte spela någon roll om någon minister är kristen, om någon är muslim eller om någon är ateist. Om det nu har visat sig vara ett problem att en av ministrarna i den nya regeringen är kristen så måste man i konsekvensens namn också ställa frågan; kan man verkligen ha en troende ateist i regeringen?

Jan Kjellström,
studentpräst och ansvarig för Domkyrkoförsamlingens engelskspråkiga arbete