Gud 07.07: Ingen stjärna

”Varför har du ingen stjärna i ditt fönster?” Mannen verkade smått road av att jag som präst var den enda i bostadsområdet som varken hängt upp någon stjärna eller ställt fram adventsljusstakar till första advent.

Nu är det redan tredje advent och mitt hus ligger fortfarande som en mörk liten skugga bland alla upplysta boningar runt omkring. Jag är i otakt.

I år får det vara så. En sorts adventsöken. Egentligen passar det bra. Advent är en fastetid. Tidigt i kyrkan var fastan före jul lika lång som inför påsken, alltså 40 dagar. Mårtensfirandets frosseri är ett minne av att S:t Mårtens dag inledde fastan liksom Fastlagssöndagen inleder påskfastan.

Fastan är ökentid. Det kan vi som är i otakt trösta oss med. Och vi får sällskap denna vecka av ökenmannen Johannes. Inte hade han något fönster att pynta med ljus men varje kväll vandrade han under en gnistrande stjärnhimmel. Där i det avskalade landskapet, platsen för törst, hunger och längtan, kom han till insikt om vem Gud var.

En vän berättade att hon ett år överväldigades av alla förväntningar inför julen. Istället för att bita ihop for hon med man och barn till ett kloster och firade jul.  Det var modigt. De hade allt de behövde. Men inte allt de inte behövde. I den enkelheten kunde de lättare ana stjärnan över Betlehem.

Jag sätter nog upp stjärnan i fönstret till slut, men mest av allt hoppas jag på en stjärnklar natt och en stund för mig och Johannes att tillsammans vandra i stjärneljuset och förundras över Gud.

Anna Alebo, pilgrimspräst