Gud 07.07: Jesus möter mig i ögonhöjd

Under adventstiden sjunger vi psalmen Hosianna, Davids son i våra gudstjänster. Hosianna var folkets hyllningsrop till Jesus när han red in i Jerusalem.

Det ligger nära till hands att tänka att ordet Hosianna betyder hurra, leve eller välkommen. Men språkligt sett betyder det – hjälp!

Vi vet inte vad folket behövde hjälp med. Jo, politiskt såklart, att bli befriade från den romerska ockupationsmaktens styre. Men vad de enskilda människorna längtade efter är svårare att veta. För en stund kan vi låtsas att du och jag står vid vägens kant och ropar vårt Hosianna.

Kanske låter det så här:
Hjälp mig med mitt liv! Hjälp mig att orka min ensamhet, genom sorgdränkta dagar och de vanliga mumintrollsgrå. Hjälp mig att leva mitt liv och möta mina villkor. Hjälp mig att klara ut vad jag lovat och kom med förlåtelse när jag brister. Hosianna, min Gud, när tilliten sviktar och rädslan tar över! Och hjälp mig med barnen, små eller stora, hur ska jag beskydda, hur ska jag hjälpa?

Hjälp mig att finna glädje och våga ta framtidssteg. Och hjälp mig till sist när krafterna sviktar, när huden blir skrynklig, när sinnet förmörkas, när oron tar över, när tiden är slut och allt ska lämnas åter.

Sedan jag var liten har jag burit den naiva förvissningen att Jesus mötte blicken på dem som stod längs vägens kant. Han kom ju i ögonhöjd på den lilla åsnan. I mogen ålder tänker jag likadant. Jag får ropa mitt livs Hosianna och vila i tilliten att jag är älskad. Jesus möter mig i ögonhöjd.

Fredrik Modéus,
församlingsherde i Lunds domkyrkoförsamling och biskop electus Växjö stift