Gud 07.07: Värnlösa drömmar

Vi äter lunch på Kulturens aprilsoliga utedäck när handläggaren på Adoptionscentrum ringer och berättar att vi ska bli föräldrar. 

”Det är flickor, eller hur?” säger jag och ler hemlighetsfullt med Gud. För jag vet. Gud visade mig ultraljudsbilden i två decemberdrömmar. Så jag vet. Precis som Josef, i söndagens evangelietext, visste att lita på Herrens ängel som vägledde honom i tre drömmar.

På nyårsafton några vintermånader tidigare skriver jag med pirr i magen ner profetiorna som jag lärt mig att inte förakta, men pröva. Första decemberdrömmen visade mig en bild av två skrattande flickor som springer ikapp, fulla av bus och liv. Den andra decemberdrömmen efterlämnade en visshet så stark att jag vid frukostbordet deklarerade för maken att vi bör göra oss beredda, för nästa år flyttar vi till Madagaskar.

I juli omfamnar vi så äntligen våra tvillingflickor i en avlägsen del av Madagaskar där tvillingar är fady, tabu. Stammen Antambahoaka betraktar tvillingar som djur, vilka bringar otur och därför måste undanröjas.

I söndags var det Värnlösa barns dag, de oskyldigas dag, en dag att minnas alla gossebarn som Herodes dödade för att komma åt Jesus. Jag vill tacka alla bushantennar som letar upp den av tvillingbrodern eller systern som sätts ut i skogen eller likt Moses läggs ut i vattnet för att drunkna.  Ni är de värnlösa barnens skyddsänglar.

I bönens kraft ber jag dig Jesus att krama om alla övergivna tvillingar i sydöstra Madagaskar. Låt de äldste, hövdingarna, i stammen Antambahoaka få besök av änglar i sina drömmar, så att diskriminering kan upphöra och försoning äga rum. Kom med din helande upprättelse till alla mammor som trotsar tvillingtabut och därför tvingas leva i utanförskap och utsatthet. I Jesu namn. Amen.

Text/foto
Ebba Älverbrandt, diakon i Uppåkra församling