Gud 07.07: I vår svaghet är Gud närmst

I vår svaghet är Gud närmst

”Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig” 2Kor 12:9.
I vårt samhälle talar vi sällan om svaghet. En av orsakerna till detta är att vi ofta ser svagheten som en defekt, ett fult handikapp som vi försöker dölja och arbeta bort. Därför reagerar de flesta av oss med förvåning när Paulus säger sig vilja skryta med sin svaghet. Hur kan ha säga så?
En som har funderat över detta är Gerard Hughes. I sin bok ”Den gömda skatten” skriver han i bokens inledning, på den första sidan, i det första stycket så här: ”Jag är katolik, präst och jesuit. Många tror att präster, kanske speciellt jesuiter, aldrig lider av förvirring, rådlöshet eller besvikelse. Men det gör jag! Jag trodde förut att sådana negativa känslor var tecken på misslyckande och måste övervinnas, eller åtminstone nonchaleras, för att jag skulle kunna fortsätta som präst. Nu inser jag hur fel jag hade”.
Liksom Paulus vill alltså Gerard Hughes på sätt och vis skryta med sin svaghet. Liksom Paulus har han gjort upptäckten upptäckt att det i vårt förhållande till Gud inte är vår svaghet som hindrar oss, utan tvärtom, vår egen kraft. Därför bör vi kanske se våra tillkortakommanden som möjligheter att komma närmare Gud. Hål i vår personlighet där Guds kärlek och nåd kan få fäste. Ofta är det ju så att det är först när de egna krafterna inte räcker till som vi överlämnar oss själva till Gud och faktiskt låter Gud vara Gud i våra liv. På det viset fungerar alltså våra fel och brister – vår egen svaghet – ofta som trons växtplats. Ofta kan jag tycka att vi i kyrkan är dåliga på att förmedla det evangelium som finns fördolt i det egna misslyckandet. I sin bok skriver Gerard Hughes också så här: ”Vi kan inte lära känna den uppståndne Kristus förrän vi upplevt död av något slag – besvikelse över oss själva eller andra, någon förlust, någon sorg, någon känsla av fruktan, hopplöshet eller meningslöshet… Gud möter oss nämligen i vår smärta och vånda, hur simpla och mediokra vi än är. Om vi lägger fram vår smärta i bön inför honom kommer vår svaghet och slätstrukenhet att förvandlas till ett glädjeämne, ty i vår svaghet upptäcker vi hans styrka”.

Text Jan Kjellström
Foto Kristina Strand Larsson