Valdemar

Under högmedeltiden fanns det flera kungar i Danmark som bar namnet Valdemar. Namnet är ett gammalt nordiskt namn som är släkt med det slaviska namnet Vladimir.

Den första Valdemar är Valdemar den Store som blev kung 1157. Han var postum son till Knut Lavard. Eftersom Valdemars far var död, kom han att uppfostras hos den förmögne adelsmannen Asser Rig av Hvidesläkten. Valdemar kom i dennes hem att bli fosterbror åt den senare ärkebiskop Absalon i Lund. Valdemars och Absalons vänskap höll genom hela livet och de kom till varandras hjälp flera gånger.

Valdemars den Stores son och efterträdaren på tronen, Valdemar Sejr,  kröntes till dansk kung i Lunds domkyrka juldagen 1202 av ärkebiskop Andreas Sunesen. Även här var banden starka mellan den danske kungen och Lunds ärkebiskop. 1206 reste Andreas Sunesen och Valdemar Sejr på korståg till ön Ösel i östra Östersjön.

Så har vi förstås kung Valdemar Atterdag, som blev kung i Danmark 1340. Vem känner inte till den berömda målningen av Carl Gustaf Hellqvist från 1881: Valdemar Atterdag brandskattar Visby! Även om det är en målning som dåligt överensstämmer med verkligheten, är den ändå något som de flesta minns från skoltiden. Av Valdemar Atterdags barn överlevde endast 2 döttrar till vuxen ålder, Margareta och Ingeborg. Margareta, Unionsdrottningen, besökte Lund vid flera tillfällen. Traditionen gör gällande att hennes son Olofs hjärta begravdes i koret i Lunds domkyrka. Systern Ingeborgs ena barnbarn, känner vi i historien som Erik av Pommern. Han kom att efterträda Margareta som regent av Kalmarunionen. Han ingick äktenskap med den engelska prinsessan Philippa här i Lund 1406, och det var ärkebiskop Jakob Gertsen Ulfstand som sammanvigde dem.