Gud 07.07: Våren är festernas och riternas tid

Vårtid är festtid för många. Dop och bröllop, studentfester och promotion. Vi hälsar våren, tänder eldar, håller tal och har picknick i parken. Med fester och ritual markerar vi övergångar och förändringar. Ett barn är fött. Ett par tar ett steg till i sin relation. Någon har gått 12 år i skolan. Någon annan blir doktor. Det kan vara kollektiva skeenden som markeras: vårens ankomst, midsommar, minnesdagar för viktiga händelser.

En fest eller en rit är ett avbrott i tiden som rör sig framåt. Vi går in i en glänta i tiden. För en stund får vardagen vila. Då, nu och framtid vävs samman. Vi ser dopklänningen på det nya lilla barnet och minns alla andra som döpts i den. Vi böjer oss över dopfunten och blir del i en lång kedja av människor som döpts i denna funt. Den nydöpte fogas samman med människor som han eller hon inte känner. Döpta i andra tider och på andra platser. Framtiden är också närvarande som förböner och goda tankar för den döpte.

Det finns former och riter som bär oss genom övergångarna. Vi delar formerna med andra.

Det är inte bara glädje och förhoppningar som för oss samman. Riterna finns också där när något svårt har hänt. Vi samlas till begravning. Minns och sörjer den som dött. Överlämnar henne eller honom i Guds händer. När katastrofer och rädsla drabbar dras vi ofta till varandra. Vi vill inte vara ensamma med det som skett. Vi tänder ljus, lägger blommor och skriver hälsningar och böner.

Det finns fester som bara är yta. Alla verkar så glada men inte jag. Alla har en vän men inte jag. En riktig fest är den där samtalen går på djupet, vindlar sig fram, får den tid som inte finns i vardagen. Natt övergår i morgon. Det stillnar. Några sitter kvar runt bordet i ett samtal som inte vill ta slut, eller bara tysta tillsammans. Riten och festen rymmer glädjen, såren, rädslan och hoppet. Det går att dansa både smärta och lycka.

Det är vår, festernas och riternas tid.

Text: Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan

Foto: Kristina Strand Larsson