Gud 07.07: Då Gud steg in

Det var första dagen efter en helg och många dagars samlade plågor trängdes på akuten. Vännens tillstånd var allvarligt, men allt gick efter kölappssystem. Minuterna segade sig fram.

Äntligen blev det vår tur och den hägrande porten slogs upp. Men därinne fortsatte vår väntan. Akuten var som ett slagfält. Överallt låg de sårade och väntade trots att de vitklädda gjorde allt för att hjälpa och sända dem vidare till rätt avdelning för behandling.

Efter sju timmar öppnade sig porten in till hjärtintensiven. Väl inne mötte hela härligheten, ja, allt ett människohjärta kan önska. Som den första undersköterskans djupa insikt i vad värme, lite humor och omsorg kan betyda och hjärtspecialisternas hisnande kunskap.

Högteknologiska apparater rullades in och ut ur rummet och vännen rullades in och ut ur olika röntgenmaskiner. Allt till tonerna av pipande maskiner som berättade om högt blodtryck och arytmi.

Jag och vännen är båda troende kristna och att vi tappat bort Gud i allt detta förstod vi inte förrän mitt i natten.

Han kom för att ta ett ultraljud. Min vän hade lagt sitt radband och ikonen av ängeln Gabriel och på bordet intill sängen. Läkaren frågade: Är du katolik?

Han var själv troende. I den stunden var det som om Gud steg in i rummet och fyllde det med närvaro och ljus. Läkaren var förbryllad. Undersökningen hade nyss gjorts av en annan läkare. Varför är jag egentligen här?, undrade han.

Men vi visste. Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland er, säger Jesus. När han kom öppnades porten vi glömt bort i villervallan och oron. Bönens port – den som finns inne i vårt hemlighetsfulla hjärta och som vetter mot himlen.

Text: Anna Alebo

Foto: Kristina Strand Larsson