Gud 07.07: Är det värt det?

Är det värt det? Frågan dyker väl upp någonstans i bakhuvudet varje gång vi har tappat något. Är det värt att lägga tid och möda att leta reda på det vi förlorat. Svaret på frågan är olika från tillfälle till tillfälle och handlar alltid om vad det vi tappat bort är värt för oss. Ett borttappat sadelskydd eller ett glömt paraply är väl oftast inget som vi lägger särskilt mycket tid på. En favorithandske eller halsduk bemödar vi oss aningen mer för att hitta. En borttappad mobil eller en viktig nyckel kan resultera i en massiv sökinsats kryddad av viss panik. Och sedan finns det som vi egentligen aldrig slutar att leta efter – som till exempel ett barn som har gått vilse.
Hur är det då med människor? Är det värt det? Svaret borde vara ett självklart ja! Vi vill nog också alla tro att det är så – att alla människor är lika mycket värda. Tyvärr har vi det senaste året fått erfara att det inte är så enkelt – alla människor är inte lika mycket värda. Ett flyktingbarn som går under i Medelhavet är inte lika mycket värt som ett europeiskt barn. Ändå säger vi ofta att alla människor är lika mycket värda. Vi älskar att säga det. Men ytterst är det alltid vårt agerande som visar våra sanna värderingar och utifrån dem kan vi konstatera – alla människor är inte lika mycket värda. Det spelar roll vilken nationalitet du har. Det spelar roll hur gammal du är. Det spelar roll vilken social status du har. Och är det något de senaste åren har visat oss så är det att det blir allt mer tydligt i vår värld att det spelar roll. Alla människor är inte lika mycket värda.
”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det” säger Jesus om sig själv i Lukas 19 kapitel vers 10. Och det var inte bara ord. I evangelierna ser vi gång på gång hur Jesus letar upp dem som ingen annan letade efter – letade upp dem som var bortkastade för att de i mångas ögon saknade värde. Gång på gång ser vi hur han bröt ner dåtidens uppdelningar i vi och dem. För Jesus spelade det ingen roll om någon var syndare eller fiende – alla var lika mycket värda och alla var värda att rädda. Vad Jesus visade i handling och ord är något som vi i vår tid tyvärr behöver bli påminda om. I Guds ögon är alla människor lika mycket värda. Inför Gud gäller inte våra uppdelningar i vi och dem. Och Gud slutar aldrig att söka de människor som har gått vilse – aldrig! Det borde inte vi heller göra.

 

Text: Jan Kjellström, präst

Foto: Kristina Strand Larsson