Gud 07.07: Berget

Har du någon gång känt längtan till bergen? Har du sökt efter överblicken, utsikten åt alla håll, distansen som går att få där uppe? Har du känt tillfredsställelsen av att ha tagit dig upp för kullen, höjden, fjället? Njutit vilan en stund innan nedstigningen.

Berg kan symbolisera såväl inre som yttre äventyr. I bibeln är berget ofta platsen för gudsmöte. Mose går upp på berget för att tala med Gud. Där tar han emot budorden. Jesus tar med sig de tre lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg där de ser hur deras mästare och vän genomstrålas av ett starkt ljus. Tidens och rummets gränser överskrids och de får en bekräftelse av Guds närvaro. I Matteusevangeliet är berget också platsen för lärande. Ett antal Jesusord är samlade i kapitel fem till sju i det vi kallar Bergspredikan. På berget, med utsikt över landskapet där åhörarna vanligtvis lever sina liv, undervisar Jesus. Platsen där uppe skapar det nödvändiga avståndet för att kunna reflektera över hur livet ska levas.

Även om vi inte kommer att bestiga några konkreta berg denna sommar kan vi ha glädje av berget som metafor. Låta oss inspireras. Ibland behöver vi söka överblicken över allt det vi är involverade i. Ta ut distans, ta ett steg tillbaka, fundera – var är jag nu, vad är nästa steg, vad är riktigt viktigt i mitt liv. Vistelsen på berget representerar rymden kring den egna tillvaron. Berget som platsen för gudsmöte uppmuntrar oss att värna öppenheten för det som är större. Berget är också platsen för att ta emot. Mose tar emot stentavlorna, folket får i bergspredikan verktyg för reflexionen över livet. Upplevelsen av Guds närvaro och ljus är inget de tre lärjungarna presterat sig fram till. Det är en gåva.

Det går inte att stanna på berget. I de bibliska berättelserna om berg finns också en väg ner. Till omsorgerna, vardagen, uppgifterna. Inte heller Jesus stannar på berget. Han vandrar ned med lärjungarna. Så får vi också vandra. Upp och ned. Mellan överblick och involvering, mellan mottagande och utgivande.

Längtar du till berget? Det finns där, alldeles intill dig.

Text: Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan

Foto: Kristina Strand Larsson