Gud 07.07: Glädjen ska komma tillbaka

Hoppar av kvällståget och ner på perrongen. Så sneddar jag över Clemenstorget. Klockan närmar sig midnatt och jag är på väg till mitt andra hem. Ett i Uppsala och ett i Lund. Så lever jag livet med min fru och min kyrka.  

Tunga tankar i nattmörkret gör stegen onödigt tunga. Kliver över torget upp mot Laurentiigatan. Gode Gud låt mig inte tappa bort glädjen. Den glädje som är en gåva från dig och som jag fått förtroendet att förvalta.

”Glädjens Herre var en gäst.”

Du kom och knackade på. Inte för att du behövde. Som Världens Frälsare går du genom stängda dörrar. Ändå väntar du in mig. Vem är jag när du ringer på dörren till mina innersta rum? Portkoden och sen trapporna upp, tar fram nyckeln och är inne i lägenheten. Axelväskan på sängen och en snabb titt i kylen. Känns som jag behöver få något i mig innan jag lägger mig. Sen: sova, sova, sova.

”Vid vårt bord idag. Gör vår måltid till en fest.”

Det finns bröd. Hittar osten och burken med oliver. Häller upp rött i det lilla handblåsta glaset. Ensam på kökspallen och klockan är några minuter över midnatt. Att vara glad för det lilla är sannerligen inte det sämsta, kanske det enda rätta.

***

Ensam på stolsraden, men det är inte helt tomt i kyrkan. Fullt behöver det faktiskt inte vara. Du gör vår måltid till en fest, utan att varken fråga eller bekymra dig över hur många som är samlade kring bordet. Det är ändå som Gud vill.

”Efter ditt behag.”

Gemenskapens sakrament och uppmaningen: var glad. Både det ena och det andra, en provokation i varje tid. Bordet dukas – inte för de många, men för de hungriga, för dem som längtar och behöver läkedom och förnyelse.

***

Fängslad i Rom har Paulus ett budskap till församlingen i Filippi. Den första europeiska församlingen i kristendomens historia, formad av en grupp kvinnor som han mött där några år tidigare. Nu dikterar han brevet som en av kvinnorna på besök i Rom ska ta med sig tillbaka till Filippi. Tror nog att det är tyghandlaren Lydia som ska ta emot det först.

Det som började så bra har nu övergått i inre stridigheter. Glädjens gemenskap är hotad och två av kvinnorna i församlingsledningen får ta emot en uppmaning:

”Jag uppmanar Euodia och uppmanar Syntyche att vara eniga för Herrens skull.”

Han dikterar vidare och hans vän Timoteus skriver ner:

”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära.”

Fördragsam? Ja, ha överseende, var tolerant, fördomsfri. Här ger Paulus församlingen i Filippi nyckeln till att få glädjen åter, till förnyelse i församlingens liv: bli överens, var glada och vidsynta.

”För de gåvor som du ger, tackar vi dig nu.”

***

Det är tungt att vara människa. Tunga steg och tunga tankar är en del av livet och därför finns kyrkan, de heligas gemenskap. Därför finns kyrkorummen där bordet dukas, om och om igen. ”Så sluta bekymra er” är Paulus uppmaning.

Paulus löfte till kvinnor och män i den unga församlingen i Fillippi är att Guds frid och fred, så mycket mer värd än någon mänsklig hjärna kan beräkna, skyddar både hjärtan och tanke av Jesus Kristus själv. Ett löfte som också famnar de Lundabor som ansluter sig till ”vandringsfolket” och som sträcker ut sina händer när det heliga brödet delas.

”Gud som hör förrän vi ber, prisad vare du.”

Text: Martin Garlöv, kommunikationsstrateg i Lunds pastorat

Foto: Kristina Strand Larsson