Gud 07.07: En vilja utan brist

För en månad sedan kom jag och en man in på ett samtal om Gud, om tro och religion. Efter att ha diskuterat en stund kom det till ”livet är en gåva från Gud”. Min samtalspartner log och frågade hur Gud som är allsmäktig kan ha viljan att ge en gåva? Detta skulle enligt min samtalspartner innebära att Gud saknade någonting och därmed inte är allsmäktig. Han argumenterade utifrån att vilja kräver en brist, något att tillföra till det viljande subjektet, detta för att det överhuvudtaget ska kunna finnas någon vilja.

Hur kan detta vara möjligt? Hur kan det vara som så att viljan endast skulle vara en reaktion, aldrig drivande utan endast en symptom på brist? Vad skulle det säga om oss människor? Utifrån denna typ av vilja så skulle vi endast drivas av själviskhet, av det som gagnar oss fysiskt eller psykiskt. Jag har inget bra svar på dessa frågor, har ni?

Utifrån denna typ av vilja skulle det inte finnas någon vilja i kärlek som inte syftar till egen vinning. Men kanske är det just i kärleken som svaret på min samtalspartner finns! Grekiskans agápe uttrycker en kärlek som är oförbehållsam, en kärlek som är fri från bakomliggande intentioner. Guds kärlek beskrivs ofta med agápe och jag uppfattar föräldrars kärlek och goda vilja för sina barn som detsamma, kärlek utan bakomliggande själviska intentioner. En förälders goda vilja för sitt barn kan väl inte bygga på en brist hos föräldern utan snarare på förälderns kärlek till sitt barn. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd eller ger honom en orm när han ber om en fisk? säger Jesus i Matt 7. Gud är kärlek och Gud vill våra liv, en vilja utan brist.

Text: Henrik Koverberg, teologi-student och prästkandidat.

Foto: Kristina Strand Larsson