Gud 07.07: Livet och dess gåvor

Ett barn är expert på att ta vara på livet och dess gåvor, att se det stora i det lilla. Om du frågar ett barn vad som var det bästa på sommarlovet så kan svaret ofta bli lite överraskande, för inte var det besöket på Liseberg, eller resan till Disneyland i Paris, eller Tivolibesöket eller Mallorcaresan. Nej, svaret på frågan kan lika gärna vara: jo, du vet den där morgonen när hela familjen sov länge och det bara var jag som var vaken och det var alldeles tyst i huset och jag kunde ligga och läsa Kalle Anka i lugn och ro. Eller den där gången när vi missade båten och fick vänta en timme extra och satt på kajkanten och kastade sten.

Vi har nog alla varit med om att ha planerat och anordnat något för någon annan och sedan förstått att det inte var själva händelsen i sig som var det som betydde mest, utan istället var det en liten detalj, kanske något som jag inte alls hade räknat med, som var det som verkligen betydde något. Något som jag själv inte lade märke till, eller såg som misslyckat såg någon annan som en gåva, som något viktigt och bra. Gåvor som vi inte ser för att vi inte riktigt förstår att det är en gåva, gåvor som vi fått eller gåvor som vi har utan att vi tänker på det.

Några av de största gåvor som vi människor fått är gåvan att vara medmänniska och gåvan att vara en del av den skapelse som vi fått att ta hand om tillsammans, att vårda den och varandra. Fantastiska gåvor som vi många gånger misslyckas att ta vara på. Misslyckas för att vi inte vill, för att vi inte kan, för att vi inte förstår, för att vi inte vågar. Kanske för att vi tror att vi kan själva.

Men vi kan inte själva. Vi klarar oss inte, inte utan den som vi fått gåvan av, inte utan våra medmänniskor. ”Du kan inte vara människa på egen hand!” säger biskop Desmond Tutu. Vi hör ihop, oavsett hudfärg, kön, religion, nationalitet. Som lemmarna i en och samma kropp. Vi hör ihop och vi klarar oss inte själva och det är så enkelt att säga och så svårt att leva i praktiken.

Att Gud älskar oss helt förbehållslöst är en gåva så stor att den nästan är svår att förstå och ta emot. Ta emot den och lev i den säger Jesus när han uppmanar oss att bli kvar i hans kärlek. Vi är älskade, vi behöver och vi behövs!

Text: Josefin G Andersson, präst

Foto: Kristina Strand Larsson