Gud 07.07 Erfarenhet som ger kraft att möta framtiden
Jag tänker på Maria och hennes lovsång. Om hon hade kunnat se in i framtiden och se allt som skulle hända – flykten till Egypten, korset som väntade på hennes barn – Vad hade då hänt med lovsången?Jag tror faktiskt att Maria ändå hade sjungit sin lovsång, för hennes sång bottnar i något annat, något större. Jag tror nämligen inte att Maria skänkte framtiden någon större tanke, däremot vittnar hennes lovsång om att hon blickade bakåt. Maria trodde på Gud och kände väl till gudsfolkets historia. Hon visste att Gud gav kraft att möta de prövningar, som blev en följd av de uppdrag han gav. Om detta vittnade profeterna och hela folkets historia. Hennes ja handlar därför inte så mycket om hennes förmåga, eller hennes resurser. Det är ju inte hon som skall utföra det hela utan Gud. Inte jag, utan Gud i mig för att citera Dag Hammarskjöld.
För att få kraft att möta framtiden blickade alltså Maria bakåt.
Det är intressant att konstatera att man inom psykologin börjat tillämpa något liknande för att hjälpa människor med förväntansångest. Patienter uppmuntras att söka upp och möta svåra situationer. Detta för att göra själv göra erfarenheten av att man faktiskt klarar mer än man tror. Dessa erfarenheter uppmanas patienten sedan att bygga vidare på. Så att man nästa gång man möter en prövning inte ser framåt in i en skrämmande framtid, utan istället hämtar kraft ur de prövningar man redan gått igenom. Jag har klarat det förut, jag kan klara det igen.
Jag tror att ett liknande tänkande fanns hos Maria, med den skillnaden att hon inte såg till vad hon själv åstadkommit i det förflutna utan istället såg till Gud. Gud som skapat hela världen, Gud som räddat sitt folk ut ur Egypten, Gud som väglett sitt folk och profeterna. Om denna Gud lovade att vara med henne när hon vandrade in i en okänd framtid, vad hade hon då att frukta? Det som Maria byggde sitt ja och sin lovsång på var alltså perspektivet bakåt och hennes absoluta tro och förtröstan på att den som gav henne uppdraget också skulle ge henne kraft att fullfölja det.
Maria byggde sitt ja på ett löfte. Samma löfte är givet till var och en av oss. I dopet har Gud lovat att vara med oss på vår vandring genom livet. Ingen av oss vet vad framtiden bär på, men vi kan vara säkra på detta – det är i Gud som vi lever rör oss och är till. Det är i Gud som vi har vårt ursprung och vårt mål.
Text: Jan Kjellström, präst i Lunds domkyrkoförsamling
Foto: Kristina Strand Larsson