Gunnel Vallquist in memoriam
Det har gått ett år sedan Gunnel Vallqvist avled den 11 januari 2016. Vallquist var översättare och skribent. Som en av hennes främsta insatser räknas översättningen av Marcel Proust À la recherche du temps perdu, (På spaning efter den tid som flytt). Arbetet med de sju banden följde henne under 30 år och på 1990-talet gjorde hon en översyn av översättningen inför nyutgivningen. År 1982 inträdde hon i Svenska Akademin på stol 13, företrädd av Anders Österling och med Sara Stridsberg som efterträdare.
Vallquist började mot slutet av tonåren att söka sin religiösa hemhörighet i den katolska kyrkan. Hon konverterade 1939. Under ett decennium bodde hon utomlands, i Paris, Saint Benoît-sur-Loire och i Rom. Det var särskilt i den franska miljön hon kände sig hemma kulturellt, intellektuellt och religiöst. Som skribent betydde hon mycket som introduktör av katolsk tro och teologi. Hon bidrog genom sina artiklar till en mer nyanserad bild av katolska kyrkan som hon kritiskt granskade. Hon var en viktig röst i dialogen mellan kyrkans olika grenar och drevs av en ekumenisk strävan. Under Andra vatikankonciliet rapporterade Vallquist från Rom. Under tiden skrev hon dagbok. 1999 kom dessa dagböcker ut i nyutgåva samlade i en gemensam volym på Artos & Norma, Dagbok från Rom. Det är spännande läsning om en kyrka i förändring och ett koncilium som haft central betydelse också för andra kyrkor och samfund.
Inte minst genom sitt ekumeniska arbete är Gunnel Vallquist en inspiratör för oss i Lund, när vi nu under våren varannan lördag samlas till ekumenisk vesper och söker en fördjupad relation mellan kristna. Bönen och liturgin var centrala för Gunnel Vallquist, dess skönhet, dess djup. I Katolska läroår, utgiven på Bonniers 1995 skriver hon så här om den gregorianska sången, som hon liknar vid den ortodoxa kyrkans ikoner:
”Den har en unik förmåga att öppna själens dörrar inåt mot mysteriet, det allra heligaste, där ord och begrepp bleknar bort och går upp i tillbedjan och tacksägelse.”
Lena Sjöstrand