”I sin ofullständighet är den fantastisk” – intervju inför konserten i Lunds domkyrka 21 oktober 2017

När Berth Nilsson, konsertmästare, ska berätta om Wolfgang Amadeus Mozarts C-mollmässa använder han en scen ur Milos Formans film Amadeus. Mozarts tonsättarkollega och konkurrent Antonio Salieri läser ett partitur, och åskådaren får höra den musik han läser:
”Och så kommer bilden av den gamle Salieri, han som är filmens berättare. Det är sopransolot ur Kyrie-satsen. Sättet som Forman berättar det … hur Salieri inser att ändrar du på en enda ton så faller strukturen!”

Berth Nilsson och Stefan Ekblad, dirigent och organist i Luds domkyrka, har samarbetat i framföranden av många av de stora sakrala verken i Skåne och Småland och också i operaproduktioner. Ibland är det den kör som Stefan leder som tar initiativet och bjuder in Berth som konsertmästare och den orkester som han sätter samman. Ibland är det istället Berth som dirigerar, och Stefan kommer med en grupp körsångare och sjunger själv med.
– Vi arbetar i ett slags offentlig dialog, säger Berth.
– Och det har blivit så att alla i kören och orkestern förväntar sig att vi arbetar på det viset, säger Stefan.
– Vi har en avspänd vision som är att göra så bra musik som vi kan tillsammans, säger Berth.
Att framföra ett stort sakralt verk en helg i oktober är något helt annat än att göra en sommaruppsättning av en opera och kunna arbeta med den i flera veckor. Men båda delarna hör till favoritprojekten, och Stefan och Berth jämför C-mollmässan inte bara med Mozarts Requiem utan också med hans operor, till exempel Trollflöjten och Don Giovanno.
– Det finns så mycket Trollflöjten i C-mollmässan! säger Berth. ”
– Sanctus är så nära ouvertyren. Men Laudamus är mer italiensk opera. Och man hör att Mozart lyssnar mot Bach.

Mässan, som kallas missa solemnis på latin, Great Mass på engelska och Große Messe på tyska, är skriven för två körer, orkester och solister. Den blev Mozarts sista mässa före hans Requiem. Ingen av dem blev fullbordad – C-mollmässan saknar stora delar av sitt Credo och hela sitt Agnus Dei.
– Det har gjorts många olika utgåvor med försök till kompletteringar, berättar Stefan, ”men vi framför bara de satser som han själv skrev färdigt. Det som är kompletterat i vår utgåva är bara instrumenteringen i Credo.”
Mycket av bakgrundsinformationen om verket saknas, och det är oklart hur uruppförandet gick till. En musiker som lyssnade hann göra en del anteckningar, men han tänkte kanske inte på vad eftervärlden skulle undra över. Något som musikforskarna ändå är överens om att de stora sopransolona är skrivna för Constanze som var Mozarts fästmö medan han komponerade mässan.
– Det finns faktiskt sångövningar som han skrev till henne när hon skulle öva till det här”, säger Stefan.
– Och en av förutsättningarna för att man ska kunna framföra det är en fantastisk sopransolist. En bra kör behöver man också, förstås!

Berth har tittat på orkesternoterna från domkyrkoförsamlingens bibliotek – de går inte att använda den här gången, eftersom utgåvorna skiljer sig så mycket åt, men spåren av Folke Alms framförande syns i dem. Det här framförandet sammanfaller med hans 100-årsdag.
Stefan har inte dirigerat mässan tidigare, bara varit med som körsångare när Eric Ericssons kammarkör framförde den i Stockholm. Nu är det körsångarna i Katedralkören som har önskat den.
– Det är en ynnest, en gåva, att få vara med och spela C-mollmässan i Lunds domkyrka, säger Berth.
– Efter första satsen är man helt slut emotionellt. Man får bara kapitulera. Vi måste framföra den här musiken, generation efter generation. Och därför är det också så roligt att vi alltid har några unga musiker från musikhögskolan i Malmö med när vi samarbetar. Det är alltid någon som upplever musiken för första gången.

Text: Anna Braw

Fakta

• Vad: W. A. Mozarts c-mollmässa i Lunds domkyrka
• Tid: 21 oktober 2017, kl 17.00
• Biljetter: Fri entré, inga biljetter behövs
• Kontakt: Stefan Ekblad, stefan.ekblad@svenskakyrkan.se
• Läs mer här.