”Frid lämnar jag åt er”

Som människa ställs vi inför mycket glädje, men också svårigheter. För så tycks livets förutsättningar vara, så är det att vara människa. Vi rymmer skatter av livsberättelser från livets olika skiftningar av vardag och högtid, av sorg och glädje. Livet rymmer oändliga skatter av minnen.

Att fånga en människa liv är en omöjlighet, för vi människor är och bär så oerhört mycket. När någon som står oss nära, någon vi älskar, dör, är det som om en del av oss själva försvinner. Livet i saknadens och sorgens närhet kan vara så tungt, så jobbigt. Vi ber och saknar, talar och lyssnar, gråter och minns.

Jesus säger ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. ” (Joh 14.27) Begravningsgudstjänsten vill förmedla friden och hoppet om att Gud alltid är med oss, i liv, död och evighet. Jesus ord vill påminna oss att vi inte alltid behöver förstå med vare sig tankar, känslor eller ord, utan istället lita på att Gud är större än våra hjärtan. I Guds famn finns plats för alla våra tårar och saknad. Men Jesus ord vill också berätta om friden som finns bortom tidens och rummets alla gränser, friden som vi ibland kallar himlen eller evigheten.

Det finns ett hav, som ingen ser.
Det finns en grav, där ingen dör.
Det finns en sol, som ej går ner.
Det finns en strand, i varje själ.

Bo Setterlind