Tystnad

Tystnaden är efterfrågad och söks i vår tid av intryck och impulser. Den kallar oss att avstå. En motkraft mot kommentarsfält och tyckande. Tystnad är vila och väntan. Den är ett rum att gå in i.

Den är inte alltid enkel. Den utmanar. I tystnaden kan vi få kontakt med sådant som gör ont. Vi ser oss själva ansikte mot ansikte.

I tystnaden ryms våra egna djup och hemligheter. Här möter vi också det som är mer än vad vi själva är. Tystnaden ger möjlighet att förnimma det som är större än den egna kunskapen och erfarenheten. Vi kan öppna oss för den som är större. Ta emot.

Agneta Hemert och Håkan Bengtsson har arbetat med tystnad som tema för sin utställning i Lunds domkyrkas krypta sommaren 2016. Under lång tid och med kryptan som partner har utställningen vuxit fram. Redan innan arbetet med utställningen påbörjades var kryptan en viktig plats för dem. Rummet fungerade som en reservoar av stillhet och som en klanglåda för det egna skapandet.

Kryptan kan beskrivas som Domkyrkans inre rum, hjärtat. När vi stiger ner i kryptan stiger vi även in i vårt eget inre rum. De romanska valven formade som en famn och de tjocka murarna håller om och skyddar vårt inre. Rummet är byggt för att stödja samspelet mellan vårt inre och Guds.

Konstnärerna vill ge något tillbaka till kryptan. Ett möte uppstår. Ljuset tränger genom en målning och blandar sig med den erfarenhet teckningen skildrar. Stenens yta och målningens struktur bär på ett hemlighetsfullt släktskap. En skulptur rör sig försiktigt i vinddraget. Bakom en pelare upptäcker vi något vi först inte såg. En trappstege vittnar om att rummet banar väg vidare. Den påminner om de trappor vi ibland återfinner i koret i medeltida kyrkorum. Himmelstrappor som till synes går genom korets östra vägg. Väggen är bara en tunn fosterhinna mot evigheten.

                                                                                       Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan